Alla tidigare ord.

En växt med djupa rötter och ett invasivt växtsätt.

Känslan av osäkerhet eller brist på klarhet.

Tillstånd av att vara och existera i nuet.

Att hosta eller harkla sig på ett försynt sätt.

Den stilla känslan av lugn och frid som infinner sig i skymningen.

En natt som är fylld av skuggor och mystik.

Den del av något som är dolt eller oklart.

Som flödar eller svämmar över; poetiskt uttryck för känslor.

En konsert där ljudet av tystnad är huvudfokus.

En vision eller förmåga att se långt bortom det uppenbara.

Fysiskt eller emotionellt utrymme mellan två punkter, det som skiljer och skyddar.

Längtan efter hem, efter det trygga och välkända, smärtan av att vara för långt borta.

Nedstämd och utan drivkraft efter en motgång, tillfälligt utan kraft.

Andlös av ansträngning eller starka känslor, när andningen inte hinner med.

Plötslig förståelse, klarhet när bitarna faller på plats, att se det som alltid var där.

Förmågan att känna med en annan persons lidande, med vilja att lindra det.

Att bara vara tillsammans utan mål eller agenda, det avslappnade sällskapets konst.

Att varsebli något på ett nästan omärkt sätt, att ana snarare än att se.

Känslan av att vänta på något som ännu inte kommit. En spänning riktad mot framtiden.

Fri från bekymmer och sorg. En lätt och bekymmersfri inställning.

Att kväva och hålla tillbaka något, ett skratt eller en känsla som vill ut.

Förtjänt av, av tillräckligt värde för att motivera något. Det som väger tungt nog.

Som sonderar djupet, som söker det väsentliga under ytan.

Känslan av att vara lämnad ensam och utan stöd, frånvaron av trygghet.

En djup och ibland smärtsam önskan om något frånvarande, mer intensiv än önskan.

Känslan av att höra ihop och vara del av något större än sig själv.

Fullständigt övermannad av känsla eller intryck, kapaciteten att ta in är slut.

Att ge värme, fysisk eller emotionell, tröst och tillhörighet för en annan.

Känslan av att känna igen något man aldrig sett förut. Att möta sig själv i det okända.

Gången vilse, utan väg att följa. Också existentiellt: utan riktning eller mening.

En djup, tung melankoli som lägger sig över sinnet, äldre och mer litterärt.

Vissnad och bleknad, förlorat sin fräschör, en känsla eller ett hopp som mattats.

Ojämn, grov och karaktärsfull, om röst, yta eller material. En textur med historia.

Mer än nog, ett ymnigt flöde av något, rikedomens känsla utan pengar.

Ihärdigt krossande, nedbrytande, om arbete, oro eller tid. Det som sliter utan att stanna.

Subtil, raffinerad kvalitet, den svårfångade elegansen i det diskreta.

Varsam och omtänksam i omhändertagandet av andra, kärleksfull mot det sköra.

Avvisad, inte uppskattad, lämnad utanför. Den bitterljuva känslan av att inte vara nog.

En djupt rotad inre visshet om något, inte tvångsmässig tro utan grundad och levande.

Omgiven av hemligheter eller gåtor. Den som inte berättar mer än nödvändigt.

Smärtan av någons frånvaro, känslan av ett hål där någon borde vara.

Förmågan att tänka djupt och med allvar om tillvaron och dess mening.

En sval, lätt bris, eller en svag, behaglig rörelse av luft. Naturens mjukaste röst.

Det lugna, genomtänkta övervägande som följer en upplevelse och ger insikt.

Förmågan att leva sig in i en annan persons situation eller känslor. Empati i handling.

En djup känsla av säkerhet och tillit, närvaron av ett skyddande sammanhang.

Allt det flyktiga, dömt att ta slut, en medvetenhet som ger djup åt nuet.

En mjuk, stillsam sorg utan bitterhet, förknippad med höst och gångna tider.

En orubblig, fast inre hållning som inte låter sig rubbas av yttre påtryckningar.

Som tränger igenom och når djupt in, om ljud, blickar eller insikter.

Fullständigt vindstilla utan en suck av luftrörelse, en paus i livets oväsen.

Förmågan att tänka på andras behov och välmående. Den omsorg som visar sig i detaljer.

Djup och varm känsla av tillhörighet och kärlek. Mer varaktig och lugn än förälskelse.

Ett minne som dyker upp med kraft och närvaro, mer levande än ett vanligt minne.

Det dunkla skedet när natten övergår i dag, hoppets och de nya beginningarnas tid.

En uppgörelse efter konflikt, även det inre fredsslut man ingår med sig själv.

En gradvis ökning i intensitet, tempo eller känsla. Uppbyggnaden mot ett klimax.

Varsam omsorg och aktsamhet för att undvika skada, med insikt om bräcklighet.

Ett stilla, lugnt tillstånd utan oro, en inre tystnad som ger plats åt närvaro.

En bottenlös djup eller klyfta, ögonblicket av fritt fall när allt är osäkert.

Fullständig och uppriktig tillgivenhet, att ge sig hän åt en person eller sak.

En mild form av klantighet, inte illvilja utan brist på omdöme i vardagen.

Förbi, svunnen, tillhörande det förflutna. Det som är borta men ännu lever i minnet.

Utan ord, av häpnad, sorg eller djup rörelse. Det som inte låter sig sägas.

En svalkande svalhet i luft eller vatten, befrielsen från värmen.

Den röda och orange glansen på himlen strax innan soluppgång.

Fullständig ro och tystnad. En stillhet som inte är frånvaro utan närvaro av fred.

Längtan tillbaka till hemmet, inte bara platsen utan känslan av tillhörighet.

Utan gränser och utan slut, sträcker sig bortom vad man kan föreställa sig.

Så djupt berörd att man förlorar ord och motstånd, känslan som inte ryms.

Det genomskinliga tillståndet av tydlighet, i tanke, vision eller känsla. Dimman som lyfter.

En person hållen fången som säkerhet, metaforiskt allt vi håller i vår rädsla.

Fördröjt, dröjande, ett tempo som inte skyndar. Det som vilar och tar sig tid.

Tankar som vandrar bort till andra platser och tider under vardagens gång.

Ett svagt, dallrande ljus eller mjuk glans, ljuset som bara anar sig.

Helt uppenbart, utan tvekan. Det som inte behöver förklaras.

Ihärdig, obeveklig vilja att fortsätta trots motstånd, dygd eller last.

Genomsyrad av ångest och oro, färgad av ett underliggande obehag.

Den nära, intima tilliten mellan människor som delar hemligheter och svagheter.

En djup, mörk hopplöshet, starkare än sorg, med känsla av att utvägar saknas.

Den nödvändiga pausen och vilan som vintern bjuder in till, naturens rytm.

En medfödd förmåga eller fallenhet som verkar komma naturligt och utan ansträngning.

Konsten att verkligen höra, inte bara ta emot ord utan förstå det bakomliggande.

Egenskapen hos det som passerar snabbt och inte kan hållas fast. Tingens obeständighet.

Inre frid och lugn, ett tillstånd av harmonisk vila när oro tystar sig.

Djupt, ihållande och ofta ångestfyllt grubbel. Tankarna som inte låter sig lösas.

Förlorat sin färg och livlighet, det som en gång var klart nu bara ett eko.

Att se förbi brister med förståelse och nåd, en mild och förlåtande blick.

Förmågan att se igenom det ytliga och förstå det väsentliga med skarp blick.

Varken kall eller varm, lagom värmande, om väder eller ett halvhjärtat svar.

Det som mäter djup, metaforiskt: det som når botten av en fråga eller en människa.

Känslan av att något saknas inombords, ett inre tomrum, inte sorg utan frånvaro.

Den dunkla tid mellan dag och natt, när ljuset drar sig tillbaka.

En dunkel känsla av att något ska hända, en intuition om framtiden.

Frihet från bekymmer, ett lätthjärtat tillstånd utan tyngd. Barnslig i sin bästa form.

Eftertänksamhet och omdöme som håller impulserna i schack. Det lugna övervägandets konst.

En angenäm, behaglig skönhet, söt och vacker utan att vara påträngande.

Djupt och passionerat intresserad av ett smalt ämne, med positiv klang i modern svenska.

En fågel berömd för sin sång, symbol för poesi, kärlek och nattens röst.

Sorgset, nedslagen, med ett tungt hjärta och en vag melankoli utan tydlig orsak.

Det tillstånd som nås när man vuxit till sig emotionellt och intellektuellt.

Inte för mycket och inte för lite, precis rätt, en svensk filosofi om balans.

En känsla av häpnad och beundran inför något som överstiger det förväntade.

Som inte låter ljus eller förståelse passera igenom. Svårtolkad, sluten.

Komplicerad och svårtolkad, med många trådar som löper samman.